"Vad fan har du gjort nu, Sky?"
Mena skrek på honom starkare och mer upprört än hon någonsin gjort förut och när hon blev så arg var det allvarligt. Han drog upp händerna för att skydda ansiktet ifrån slaget som alltid kom när hon blev så här, men inget hände. Hon bara väntade.
Väntade på att han skulle svara på frågan.
Men det kunde han ju inte.
Eller?
Han övervägde tanken samtidigt som han tittade sig omkring i det svartbrända rum som brukade vara deras vardagsrum. Det luktade av rök och alla möbler man kunde urskilja var trasiga och täckta av sot.
   Det hade aldrig gått så här långt förut.
   Hans händer var fortfarande varma och han kunde känna magins sprakande närvaro i rummet.
  ”Den som har kontakt med den magiska världen måste genast utplånas. Detsamma gäller den som gömmer, eller undanhåller information om, någon med magiska krafter". Det var så det stod i lagboken vilket gjorde Skys situation mycket svår.
Kunde han lita på att hans mamma skulle hjälpa honom?
Nej. Inte en chans.
"Jag glömde spisen på, förlåt Mena.” sa han.
”Kalla mig inte för Mena!” skrek hon ilsket och örfilade honom. Hans kind brände ilsket. ”Jag är din mor och då är det det du ska kalla mig.”
Sky saknade sin pappa. Han hade varit med om bilolycka för sju år sedan när Sky bara var fyra år, så han kom knappt ihåg honom, men vem som helst skulle vara ett bättre umgänge än hans mamma. 

Väl uppe på sitt rum tog Sky ett lättat andetag. Han hade lyckats hålla sin kraft hemlig för den här gången, men hur länge till skulle han lyckas med det? Han skakade på huvudet och slängde sig tungt ned i sin lilla säng. Hans hand trevade efter nallebjörnen som alltid brukade ligga på sängkanten, men hittade ingenting förutom det mjuka lakanet. Han lutade sig ut för att se om den låg under sängen, och fann till sin glädje den lilla glada nallen liggandes längst in vid väggen. Lättad kröp han in under sängen och skulle precis hämta nallen när något annat stal hans uppmärksamhet. Vid väggen låg en liten ihop-skrynklad lapp. Det var mörkt under sängen, så han tog upp lappen på sängen. Den var täckt av damm och såg inte speciellt mysig ut, men Sky var nyfiken så han drog försiktigt bort dammet med handen. Då visade sig en text. Det syntes att den var gammal för vissa av bokstäverna var så gott som utsuddade, men han kunde ändå urskilja vad det stod;

Kära Sky,
Jag hoppades att du en dag skulle finna detta brev. Du lär nu vara tillräckligt mogen för att ta emot den information jag har att ge dig. Jag kan dock inte skriva allt du måste veta här, ifall detta brev skulle hamna i fel händer.
Du måste ta dig till adressen jag skrivit på baksidan av denna lapp för att få reda på mer. Säg att David skickat dig.

Kärlek,
Din pappa.

Sky sprang så snabbt han bara kunde.
Han var i schock.
Vinden slog hårt och kallt mot hans bara kinder och han var tvungen att hålla i mössan för att den inte skulle flyga av i farten. Det hade kunnat vara en vacker dag, men han kunde knappt tänka på något annat än vad som just hänt. Det kändes som något förändrats inom honom. Kunde hans pappa fortfarande vara vid liv? Det var inte möjligt. Isåfall skulle han ha hört av sig, det var Sky säker på.
Han tänkte även på vad som hänt tidigare under dagen. Att bränna upp sitt eget vardagsrum var inte någon smart teknik för en eldtrollkarl som vill hålla sin magi hemlig, det var ingen tvekan om det. Att hans mamma var en av HK’s främsta medlemmar gjorde knappast saken enklare.
   När han kom fram till den bekanta, gula dörren var han mycket andfådd. Innan han knackade på vilade han i några sekunder. Sedan knackade han tre gånger. Hon öppnade nästan direkt.
”Hej Sky”, sa hon och log sitt vackra leende. Han log tillbaka.
”Hej Nova.”
Han stängde dörren och tog av sig sin jacka samtidigt som hon gick till köket för att förbereda två glas oboy. Han log för sig själv medan han drog av sig sina kängor. Det var alltid lika roligt att träffa henne, och hans mage började pirra.
”Jag har något viktigt att berätta”, sa Sky när han slog sin ned mitt emot henne vid matbordet. ”Läs det här”. Han räckte henne lappen och väntade medan hon läste de prydligt nedskrivna raderna. Man såg att hennes panna rynkades medan hon läste. Hon var inte jättebra på att läsa men han visste att hon förstod. Ändå läste hon raderna flera gånger om innan hon kollade upp på honom med en osäker min.
”Förstår du vad detta betyder?”, frågade han. Nova nickade långsamt med sa sedan med en tydlig stämma;
”Vi måste ta oss dit.”

De packade ned allt de behövde i en lila ryggsäck. Brevet. En vattenflaska. En karta. En nyckel. Två äpplen. Två mössor. Sedan bar de iväg.
   Adressen låg bara en dryg mil ifrån Novas hus så de bestämde sig för att gå dit. Dessutom visste ingen av dem hur man bar sig åt för att ta sig dit på ett annat sätt, de hade aldrig åkt buss själva förut. På vägen dit berättade Sky om hur han av misstag råkat bränna upp deras vardagsrum.
”Tror du att din Mena misstänker något” frågade Nova. Sky suckade. ”Jag vet inte. Jag hoppas inte det.” Det fanns inte mycket mer att säga om den saken. Visste hon var det kört. 

Flera timmar, en vattenflaska och två äpplen senare var de äntligen framme. De stannade utanför en liten trädörr till ett hus som såg ut som en igenstängd restaurang. Över dörren satt en skylt där det stod ”Josef’s”. Väggarna var sönderrivna och här och där stack det ut lösa spikar. Sky och Nova tittade tveksamt på varandra. Det här var inte något ställe de vanligtvis skulle gå in i. Men nu var det här inte heller någon vanlig dag och Sky skulle inte vända tillbaka nu, efter att de kommit så här långt. Bara tanken på hur Mena skulle reagera efter att han varit borta i flera timmar utan att höra av sig fick honom att vilja kräkas. Han klev fram till dörren och kikade in i en springa mellan två brädor. Allt som syntes var det svaga ljuset från en ljuslykta stående på ett bord. Rummet såg väldigt kusligt ut.
”Kan jag hjälpa er med något?” Sky stelnade till. Rösten var mörk och obehaglig. Han vände långsamt på sig och fick syn på en mörkhårig man. Han var nästan lika kort som Sky, men utstrålade ändå styrkan av att kunna lyfta ett höghus.
”Ehm… Ja, hej. Eller…” Sky visste inte vad han skulle säga.
”David har skickat oss”, sa Nova i en snabb räddning. ”Det här är hans son, Sky.” Sky slängde en tacksam blick mot henne, men hon tittade seriöst mot mannen som stod mittemot dem. Han såg ut att inse någonting när hon pratade, och fick plötsligt en hoppfull blick.
”Sky… Är det verkligen du?” sa mannen. Han gick fram och la sina händer mjukt mot Skys kinder. Han var fortfarande en aning öm ifrån Menas hårda slag och backade hastigt undan. Mannen skrattade mjukt som om någonting plötsligt var mycket lustigt.
”Oj, ursäkta mig. Jag har helt glömt att presentera mig”, sa han. ”Mitt namn är Degmar Flitius och jag är en av Davids äldsta vänner”. Han rotade i sin väska tills han hittade en nyckel, och sedan vinkade han åt dem att följa med in. De två barnen slängde en snabb blick på varandra innan de gick efter Degmar in i huset.
   Han tände en lampa och rummet som Sky innan tyckt såg så otäckt ut blev nu väldigt mysigt. Väggarna var gjorda av träplankor precis som på utsidan av huset och överallt fanns små bord med röda dukar. Det påminde Sky om hans eget hus.
”Nu kommer jag bara gå direkt på sak, Sky. Lyssna noga.” sa Degmar när de satt sig ned vid ett av de små borden. ”Din pappa lever.”
Sky trodde honom inte. Varför skulle denna främling veta något om hans pappa som inte Sky själv visste? Det är inte möjligt att hans pappa skulle hållit det hemligt under en sådan lång tid.
”Jag förstår att du är chockad, Sky. Det är mycket att ta in på så kort tid”, sa Degmar. Sky skakade bara på huvudet.
”Men… hur?” frågade han. ”Mena sa att min pappa var dödad i en bilolycka.” Degmar nickade. ”Jag ska berätta allt”, sa han. ”Jag vet att du har magiska krafter, Sky”. Sky spärrade upp ögonen i chock. Det var ingen förutom han och Nova som kände till hans hemlighet. Degmar fortsatte; ”Det är nämligen så att din far också var en trollkarl, en eldtrollkarl precis som du. En av världens mäktigaste, för att vara mer exakt. Men finns det godhet finns det också ondska. På den tiden fanns det också en ond trollkarl med namn Rekar. Hans mål var att utplåna all godhet och glädje på jorden och din pappa var en av dem som försökte stoppa detta. En dag hamnade de i en strid och Davids enda val var att omringa Rekar med eld, men då var han också tvungen att offra de människor som bodde i den staden.” Nova flämtade till. Degmar nickade förstående åt hennes håll och fortsatte sedan;
”Ja, jag vet. Det var inte något lätt din far var tvungen att göra, Sky. Men han räddade världen. Dock var inte det hur din mor och HK uppfattade saken.” Sky förstod plötsligt. ”De letade efter alla möjliga orsaker att skylla världens ondska på trollkarlarna.” Degmar nickade och man kunde se ilskan i hans mörkbruna ögon. ”Precis. De såg David som ett hot och ville utplåna honom. Det trodde de också att de gjort, men sanningen är att din far just i detta ögonblick lever, men i en annan dimension. Han var tvungen att fly då han blivit den mest efterlysta mannen på hela jorden. Namnet på dimensionen han bor i nu är Miser. Våran dimension är kallad Maser.” sa Degmar. Plötsligt tystnade han. Han ställde sig hastigt upp och tittade sig vakande omkring i rummet. Sky och Nova satt tystare än de någonsin gjort trots att de hade hur mycket som helst att prata om. ”Ni måste ge er av”, sa Degmar och blev med ens väldigt stressad. Han tog tag omkring Skys axlar och tittade honom djupt i ögonen. ”Lyssna noga på mig nu, för jag hinner bara säga det här en gång. Du är utvald, Sky. Endast du kan förena de två världarna och finna din pappa. Lyckas du kan du också bekämpa HK och alla deras fördomar om trollkarlar. Du måste ta dig till Östra skogen, den ligger några mil västerut. Ironiskt, eller hur?” Han skrattade tyst åt sitt skämt, men kom på att han kommit av sig och blev med ens koncentrerad igen. ”Där kan du finna en nyckel. Den kommer hjälpa dig. Denna resa kan bli tuff, men jag vet att du kan klara det Sky. Jag vet vem du är och jag har sett dina krafter. Jag tror på dig.” Han pussade Sky lätt på pannan och log. Sky visste att han borde känna sig obekväm att vara så nära någon han nyss träffat, men av någon anledning litade han fullt ut på den här mannen.
   Degmar gav Sky och Nova en sista blick och sedan sprang han iväg genom en annan dörr än den de kommit in igenom.

Sitter just nu och äter chips, dricker hemmagjord chai-latte och kikar på Paradise hotel. Så mysigt! ♥

 

 

 

Idag efter skolan gick jag och Unn hem till mig och åt mellis. Vi ska plugga nu, usch! Men det är bra, kommer kännas skönt om vi kommer lite före. :) Unn köpte en enorm baugette med avokado på, och det såg så gott ut! Jag köpte en grapefrukt, men jag åt även:

 

♥ Blåbär med mjölk ♥

♥ Banan med nutella ♥

♥ Macka med fetaost ♥

 

Jag äter alltid mycket till mellis, hihi!

 

 

Åh jag älskar de här hörlurarna, skulle vara så häftiga att ha. Vitt och guld ser så fint ut tillsammans. :) 

 

De kommer från FRENDS och finns att köpa här!

Jag har precis ätit pannkakor, det var så gott! Med hallon och nutella på, bästa! Jag har ätit väldigt mycket pannkakor till lunch på sistonde, dels för att det är gott men också för att det går så snabbt och bra att göra! :)

 

Åh vad jag redan saknar julafton! Det är definitivt min favoritdag på året, så det var lite synd att jag inte fick blogga om det då jag hade min paus. Vi har fortfarande kvar lite av julmaten här hemma, så jag har tröttnat lite på det nu dock, haha. Jag kom bara att tänka på jul idag när jag såg hur tomt det såg ut i fönstret, där granen stod förut. 

 

Idag åt jag en jättegod frukost - keso med banan och kiwi! På sistonde har jag ätit keso helt tiden, jag älskar det!

 

När jag vaknade i morse hade jag helt tappat min röst - det gick verkligen inte att prata! Det har blivit lite bättre nu efter ett tag, men det låter fortfarande som om jag är i mitten av målbrottet haha! Jag hoppas det blir bättre tills imorgon iallafall. :)

Idag kände jag för att komma ut lite i luften, eftersom jag varit sjuk ett tag. Jag och mamma tog därför en liten fotopromenad i parken. Det var väldigt mysigt! Det var väldigt länge sedan jag gjorde det faktiskt, det är lite svårt med kameran nu när det är så kallt. Men det gick bra. :)

Igår stod jag vid spegeln och försökte ta några bilder med hjälp av blixten på min mobil. Det gick väll sådär. Min blixt gick dock sönder idag, så jag kommer nog inte kunna göra det här igen på ett tag, haha.

 

Nytt år, och jag tänkte att jag kanske skulle göra en nystart på bloggen, så jag kommer börja igen här på bloggen! Har nästan inga läsare nu, men iallafall. :) Hoppas ni mår bra! ♥

 

Vi var inte inne där, men det såg så fint ut bara ♥

På instagram har jag både mitt vanliga konto, @Maalinz och ett annat, som jag lägger upp mycket mer på. Där lägger jag bara upp mode-bilder, och det heter @_Love_Fashiion_

Följ gärna om du gillar bilderna! :)